Att vara hundägare är en glädje. Ens finaste vän finns alltid där och ger så mycket kärlek... vilkorslöst.

 Kom hem idag och möttes inte av Celine... tänkte först inte så mycket på det föränn jag tagit fram de vi skulle ha till middag och tyckte de kändes konstigt.. Hon låg kvar på vardagsrumsgolvet och viftade på svansen.  När jag går fram till henne så lyfte hon på huvudet och svansen gick ännu mer.. ser att hon är geggig i rumpan. Då förstod jag....

Valet var enkelt.. eller det fanns inge val..  Efter samtal med veterinären så bröt jag samman.. satte mig vid min hund och kramade om henne.. tårarna rann .... 

Nettan och Andreas kom strax därefter och ingen behövde säga nå... alla förstod att det var dax.

När jag gick ut från veterinären med ett tomt koppel i handen så kändes det som hjärtat slitits ur min kropp... Min älskade hund var borta... hon finns inte mer.. Älskade Celine..  Jag var där när hon drog sitt första andetag och jag lovade henne att alltid finnas vid hennes sida tills hennes sista. För mig blev hon ännu mer speciell då hennes mamma Agnes gick bort..  hon var det enda jag hade kvar.. 

Minnet av henne kommer alltid att finnas.... alla nergrävda skor i trädgården. Vem som snarkade högst av henne och Andreas.  smygtiggandet under bordet. hennes hat mot grannhunden som hon helst ville äta upp och jag vet ingen annan hund som älskade snö så mycket som hon.... .

sov gott min lilla gumma..... du fattas oss. Vi ses i Nangijala....

Hälsa Anton och Agnes...

CH Key to Success Golden Eye   2003-2011