Att Linns högt älskade insekt vandrade vidare ( rasa av pinn) blev en storg sorg för henne. Hon ville absolut ha en begravning och så fick de bli.. 

tillsammans gick vi ut i trädgården och hon valde en fin plats under blommande syrener. Jag extraknäckte lite som begravningsentrepenör/dödgrävare/präst .Så jag försökte gräva en liten grop med en plastspade från sandlådan . Det var ju bara torr lerjord och stenhårt, så  min medhjälpare fick gå in och hämta lite andra verktyg  samtidigt som vi småfnissade i smyg så så den sörjande inte skulle märka något innan sorgeakten kunde börja.

Med tårfyllda ögon sa min lilla unge ett viskande farväl innan kroppen skulle sänkas ner till den eviga vilan. hon satt med den avlidne vännen i handen. Tårarna rann sakta nerför hennes kinder. Mitt mammahjärta krossades. men vill ju skydda sina änglar från allt som gör ont men detta är ju ändå en del i våra liv. Alla finns inte förevigt. 

Hej då Morris, ha det så bra i himlen viskade hon och jag kände hur mina ögon tårades. .. svalde hårt några gånger. 

- mamma, du måste nog gräva en större grav!!  han får ju inte plats!!!  

Tittade på min lilla ängel som satt där med sin torkade avlina insekt och ett stort leende. 

-vaa?? säger jag tyst... 

Du har grävt en för liten grav, säger hon leendes. 

Så det var bara att gräva lite till med "spaden" som min medhjälpare hämtat ur kökslådan.. 

Linn sänkte ner sin vän i den nu ännu större markhålet och jag började ösa jord över. 

Av jord är du kommen - jord skall du åter varda...Du skall slita för ditt bröd i ditt anletes svett tills du vänder åter till jorden. Ty av den är du tagen, jord är du och jord skall du åter bli.

Hon la ner lite blommor ovanpå , sen reste hon på sig och frågade om vi kunde köpa glass... 

Barn verkar kunna det där .... hahahaha