Tack alla ni för ert stöd i en svår stund. Det värmer ska ni veta!!

Det var inte lätt att ringa det dör samtalet och ännu mindre att gå därifrån med ett koppel i handen. Men jag ville inte att han skulle lida på något vis.. han var aldrig sjuk och alltid full med bus. På slutet orkade han inte gå långt, ramlade omkull ofta när han blev glad och busig. Bara sista veckan försämrades hans tillstånd och jag insåg att nu var det dax.

Jag hade lovat honom att alltid finnas vid hans sida ända till den dagen det var dax för honom att återse sin älskade .

Minnena efter "tokstollen" finns alltid kvar och man blir glad av dom.

Nu vet jag att han har det bra och är med Agnes.. Dom kommer nog komma springandes när det är min tur att gå till pärleporten.

Celine har inte letat efter honom heller. hon visste om att han var sjuk.. förmodligen var han sjukare än vad han visade.

Hon är precis som vanligt och tycker att det är skönt att få sova med oss igen.

hennes favoritsysselsättning är att vara soffpotatis!!

nehepp...

dax att dra en tango med snabeldraken!!